Med en ny historisk utgångspunkt och inför de pågående förändringarna i världen låter relationerna mellan Kina och Ryssland en ny stark ton av The Times med en ny attityd. Under 2019 fortsatte Kina och Ryssland att arbeta nära tillsammans i stora internationella frågor som den koreanska kärnkraftsfrågan, den iranska kärnkraftsfrågan och den syriska frågan. Kina och Ryssland upprätthöll rättvisa och rättvisa och höll fast det internationella systemet med FN som kärna och internationell rätt som grund, och främjade processen med världsmultipolaritet och demokrati i internationella relationer.
Det visar den höga nivån av bilaterala förbindelser och den speciella, strategiska och globala karaktären hos bilateralt samarbete. Att stärka solidariteten och samordningen mellan Kina och Ryssland är ett strategiskt val som gjorts med sikte på långsiktig fred, utveckling och föryngring av de två sidorna. Det är nödvändigt att upprätthålla global strategisk stabilitet och balansen mellan internationell makt, och tjänar de två ländernas och det internationella samfundets grundläggande intressen.
Som Kinas statsråd och utrikesminister Wang Yi och Rysslands utrikesminister Sergei Lavrov har sagt, är samarbetet mellan Kina och Ryssland varken riktat mot någon tredje part eller kommer det att provoceras eller störas av någon tredje part. Dess fart är ostoppbar, dess roll oersättlig och dess utsikter obegränsade. När vi ser framåt kom de två presidenterna överens om att hålla ett Kina-Ryssland Science and Technology Innovation Year från 2020 till 2021 för att gemensamt förbättra oberoende forsknings- och utvecklingskapacitet.
I en anda av banbrytande innovation, ömsesidig nytta och win-win-samarbete, kommer de två länderna att ytterligare synergisera sina utvecklingsstrategier, integrera sina utvecklingsintressen på djupet och föra samman sina människor.
För det fjärde är anti-globalisering och isolationism på frammarsch
Under 2000-talet, med Kinas och andra utvecklingsländers framväxt, började västländernas dominans att skaka. Enligt FN:s konferens om handel och utveckling (UNCTAD), från 1990 till 2015, sjönk andelen utvecklade länder i global BNP från 78,7 procent till 56,8 procent, medan tillväxtmarknadernas andel steg från 19,0 procent till 39,2 procent.
Samtidigt började den nyliberala ideologin som betonade småstyrelser, civilsamhället och fri konkurrens ebba ut från slutet av 1990-talet, och Washington Consensus, som byggde på den, gick i konkurs under påverkan av den globala finanskrisen. Denna enorma förändring har fått USA och vissa andra västländer till och med att vända tillbaka historiens hjul och anta anti-globaliseringspolitik för att skydda sina egenintressen.
Posttid: 2022-nov-28